Hej där hemma i vinterlandet!

Jessica:

Veckorna går fort och snart lämnar jag det varma igen. Flygresan hit var intressant, tråkig och lång. Flyget från landvetter ner till Paris var försenat vilket gjorde att jag hade ca 50 minuter på mig att hitta till gaten i Charles de Gaulle, som för dem som inte vet är en av Europas störta flygplatser.

Efter många om och men och springandes mellan olika terminaler (mamma och pappa: jag vet att ni är stolta över mig) satt jag äntligen på planet över till Los Angeles. Väl på LAX gick det bättre, lite kö i och för sig men jag fick min väska snabbt och... jag såg den första kändisen! Russel Brand, ingen jag ville se precis men bättre än inget.

Mikael, Andres och Julia kom och hämtade mig, och jag måste säga, det var otroligt skönt att få sitta i en bil efter 10 timmar i en flygstol. Att träffa min käre bror igen var kul, det så var inte så länge sen vi sågs och vi kommer snart att ses igen när han flyttar tillbaka till Sverige.

Herre gud Mikael, vi träffas mycket nu för tiden. Första dagen fanns det inte så mycket att göra mer än att äta och gå och lägga sig.

Söndagen blev en lång dag, promenerade upp och ner på Hollywood Blvd. (inte hela dock). Och det första vi skulle göra var att gå till Kodak köpcenter, inte långt ifrån Mikaels lägenhet, för att kolla på Hollywood skylten.

Tydligen så var det en protest om att sälja marken ovanför skylten så sen var övertäckt med "Save The Peak". De hade satt upp det dagen innan jag kom, otur kan man väl tycka, men tur som jag har så har de tagit ner det så jag har sett Hollywood skylten!

På måndagen träffade jag Katie (jag tror alla vet vem det är vid detta laget), vi tog en biltripp genom Hollywood Hills och kollade på alla husen, hon visade mig Beverly Hills där hon jobbar. Vi försökte leta efter lite kändisars hus men vi hittade bara ett: Ozzy Osbournes, man hade en bild över hans hus, att det skulle vara ett stort spökslott, men det var inte riktigt så med tanke på att det var rosa.

På tisdagen var jag och Mikael på Universals Studios, inte riktigt som nöjesparkerna i Sverige. Det första vi gjorde var att gå Spökhuset, förmodligen 10 gånger värre än på Liseberg. Efter den turen trodde jag att jag hade haft mitt livs värsta upplevelse, men då visste jag inte vad som väntade mig, tyvärr...

Vi gick förbi Shrek och Åsnan och han kallade Mikael för rockstjärna, Axl Rose och började sjunga på "Sweet child of mine", det gjorde Mikaels dag.

Vi åkte en liten tur genom inspelningarna som gjort där, Mumien, Jurassic Park, Shrek, Grinchen, Desperate Housewifes, CSI (där de faktiskt höll på att spela in när vi åkte förbi) och massa annat. Vi stannade till och käkade hos Flinta och köpte lite Duff-beer på Kwick-E-Mart (från The Simpsons). Nu ska jag berätta om mina livs värsta upplevelser.

Jag hatar att gå på Liseberg för att jag är livrädd för berg- och dalbanor, men Lisenerg, släng dig i väggen! Mumien och Jurassic Park, jag vet inte ens hur jag ska beskriva dem, men efter Mumien så skakade inte mina ben, de hoppade!

Jag skakade i en halvtimma efter Jurassic park, ni kanske kan tänka er själva hur det var. Jag hade ingen röst kvar men jag överlevde!

Det finns så mycket att berätta om min resa, men jag kan inte skriva allt på bloggen. Men vi har: vart på bio, vandrat på Melrose, vart på konsert på House Of Blues som ligger på Sunset Strip. Vi har sett massa kändisar som: Tim Burton, Jhonny Depp, Helena Carter, Anne Hathaway, Scott Lawrence, t.o.m. en svensk kändis hann vi se: Andreas Wilson från Ondskan och den bästa, Billy Gibbons (för er som inte vet, googla).

På fredag är det min sista dag här och planen som den ser ut nu är åka ner till Santa Monica och kolla runt, sen packa. Jag kommer sakna det här stället, kanske inte Hollywood men LA och det var inte sista gången jag var här.

Vi ses snart i det kalla Sverige!

It's alive!

Har inte ens tänkt på den här bloggen på evigheter. Blev som Aspen ungefär, man tappar intresset efter ett tag.
Nu har det ju gått väldigt lång tid sedan jag uppdaterade, och det har hänt så mycket att jag lätt skulle kunna skriva manus till nästa stora film i sann Hollywood-drama.
Hur som helst, lika bra att se framåt.

Resan börjar gå mot sitt slut, är bara här i lite mindre än 2 månader till.
Känns hemskt faktiskt, och ju närmare det går emot att jag skall åka hem, desto mindre vill jag.
Men man kan jag alltid trösta sig med att det inte är sista gången jag ser LA, jag skall definitivt tillbaka hit. Om det blir på besök, turné eller bosätta sig får framtiden utse.

Tatueringen är klar och är i läkeprocessen.
Gjorde en till sittning innan jag åkte hem under jul som gick lite snett.
Tror jag fick någon slags liten infektion, så fick massa utslag och liknande skit.
Var lite rädd ett tag att det var allergi mot själva pigmentet, för hade de vart det så hade det blivit jobbigt att göra klart mina sleaves.
Fick iaf kollat upp det, och fick antibiotika. Så jag slänger upp bild när den är helt läkt.
Hade gärna velat göra en till innan jag åker hem, fått bra kontakt med Dan (tatueraren).
Vi får se, ekonomin är inte till min fördel just nu.

Så skall med iväg och hämta syster nu om ett gäng timmar!
Hon kan få göra som Chris, skriva ett par gästinlägg. Då blir det iaf lite liv i bloggen.

Föresten, kolla in senaste låten ifrån VISE som nu är färdigmixad.
Skall bli roligt att få komma hem och spela med dem igen, har lite saker som jag inte kan annonsera ut riktigt än, men håll er uppdaterade!

Haha, ja, jag är sjukt på denna bilden.
Men de är den senast tagna!