Hej där hemma i vinterlandet!

Jessica:

Veckorna går fort och snart lämnar jag det varma igen. Flygresan hit var intressant, tråkig och lång. Flyget från landvetter ner till Paris var försenat vilket gjorde att jag hade ca 50 minuter på mig att hitta till gaten i Charles de Gaulle, som för dem som inte vet är en av Europas störta flygplatser.

Efter många om och men och springandes mellan olika terminaler (mamma och pappa: jag vet att ni är stolta över mig) satt jag äntligen på planet över till Los Angeles. Väl på LAX gick det bättre, lite kö i och för sig men jag fick min väska snabbt och... jag såg den första kändisen! Russel Brand, ingen jag ville se precis men bättre än inget.

Mikael, Andres och Julia kom och hämtade mig, och jag måste säga, det var otroligt skönt att få sitta i en bil efter 10 timmar i en flygstol. Att träffa min käre bror igen var kul, det så var inte så länge sen vi sågs och vi kommer snart att ses igen när han flyttar tillbaka till Sverige.

Herre gud Mikael, vi träffas mycket nu för tiden. Första dagen fanns det inte så mycket att göra mer än att äta och gå och lägga sig.

Söndagen blev en lång dag, promenerade upp och ner på Hollywood Blvd. (inte hela dock). Och det första vi skulle göra var att gå till Kodak köpcenter, inte långt ifrån Mikaels lägenhet, för att kolla på Hollywood skylten.

Tydligen så var det en protest om att sälja marken ovanför skylten så sen var övertäckt med "Save The Peak". De hade satt upp det dagen innan jag kom, otur kan man väl tycka, men tur som jag har så har de tagit ner det så jag har sett Hollywood skylten!

På måndagen träffade jag Katie (jag tror alla vet vem det är vid detta laget), vi tog en biltripp genom Hollywood Hills och kollade på alla husen, hon visade mig Beverly Hills där hon jobbar. Vi försökte leta efter lite kändisars hus men vi hittade bara ett: Ozzy Osbournes, man hade en bild över hans hus, att det skulle vara ett stort spökslott, men det var inte riktigt så med tanke på att det var rosa.

På tisdagen var jag och Mikael på Universals Studios, inte riktigt som nöjesparkerna i Sverige. Det första vi gjorde var att gå Spökhuset, förmodligen 10 gånger värre än på Liseberg. Efter den turen trodde jag att jag hade haft mitt livs värsta upplevelse, men då visste jag inte vad som väntade mig, tyvärr...

Vi gick förbi Shrek och Åsnan och han kallade Mikael för rockstjärna, Axl Rose och började sjunga på "Sweet child of mine", det gjorde Mikaels dag.

Vi åkte en liten tur genom inspelningarna som gjort där, Mumien, Jurassic Park, Shrek, Grinchen, Desperate Housewifes, CSI (där de faktiskt höll på att spela in när vi åkte förbi) och massa annat. Vi stannade till och käkade hos Flinta och köpte lite Duff-beer på Kwick-E-Mart (från The Simpsons). Nu ska jag berätta om mina livs värsta upplevelser.

Jag hatar att gå på Liseberg för att jag är livrädd för berg- och dalbanor, men Lisenerg, släng dig i väggen! Mumien och Jurassic Park, jag vet inte ens hur jag ska beskriva dem, men efter Mumien så skakade inte mina ben, de hoppade!

Jag skakade i en halvtimma efter Jurassic park, ni kanske kan tänka er själva hur det var. Jag hade ingen röst kvar men jag överlevde!

Det finns så mycket att berätta om min resa, men jag kan inte skriva allt på bloggen. Men vi har: vart på bio, vandrat på Melrose, vart på konsert på House Of Blues som ligger på Sunset Strip. Vi har sett massa kändisar som: Tim Burton, Jhonny Depp, Helena Carter, Anne Hathaway, Scott Lawrence, t.o.m. en svensk kändis hann vi se: Andreas Wilson från Ondskan och den bästa, Billy Gibbons (för er som inte vet, googla).

På fredag är det min sista dag här och planen som den ser ut nu är åka ner till Santa Monica och kolla runt, sen packa. Jag kommer sakna det här stället, kanske inte Hollywood men LA och det var inte sista gången jag var här.

Vi ses snart i det kalla Sverige!