Ge mig lov!

Börjar bli redigt dålig på detta med att uppdatera.
Det händer saker konstant, och man är så galet upptagen hela tiden att när jag väl försöker sätta mig ner och uppdatera så blir det att man aldrig orkar.

Hänt senast?
Chris har åkt hem, jag har gjort en av de roligaste spelningarna någonsin samt att jag har varit med och spelat in i TV. Vilket kommer sändas över hela USA i November. Kan vara i Oktober också, inte helt hundra.
Jag repar och spelar in med allihopa känns det som.
Linus, Aspen, VISE, Guernica, Julia, Joe and the Jungle (eller gjorde).

Detta inlägget blir veligt, för jag vet inte riktigt vad jag skall skriva om.
Längtar massor till lovet iaf, skall bli helt underbart att få vila ut.
Vi kanske har blivit re-bokade på Viper Room igen med VISE på Halloween!
Brukar vara massa kändisar och sånt där tydligen, eftersom River Phoenix tog en överdos och dog på den dagen, den klubben. Helt enkelt ett av de bästa ställerna att spela på!
Kan bli riktigt fett!
Vi skall också nu på lördag spela mainstage på House of Blues.
Tror ZZ Top spelade där för ett par veckor sen. Sicka grejer!

Nu blir det sängen, imorgon är det rep med VISE, sen Aspen. Tisdag är det Aspen och sen Linus.
Onsdag spelning med VISE på skolan. Torsdag rep. Rep rep rep rep.
Blir väl bara att kämpa på!

Chris skriver igen!

Dags för ett andra och sista göstinlägg. Vad är det som har hänt, jo det ska jag berätta för er nu...

I fredags satte vi oss på Metron, tunnelbanan som går under Los Angeles. I siktet hade vi Universal Studios. Vi hade bestänt oss för att spendera dagen där.
Ett helt otroligt ställe, mängder av affärer redan utanför entren och det går lätt att spendera flertalet timmar där om man gillar shopping. Vi vandrade bara igenom komplexet. Konceptet påminner lite om Freeport i Kungsbacka för de som varit där.
Mikael köpte i vartfall ett par solglasögon innan vi gick och köpte entrébiljetter.

Väl inne tog vi den första attraktionen vi såg och i vårtfall blev det House of Horror, inte speciallt skrämmande om någon frågar mig. Det enda som fick mig att hoppa till lite var när människor utklädda till monster hoppade fram helt oförväntat och knuffade till mig.. Ganska säker på att Mikael håller med mig om detta!

Efteråt ställde vi oss i kön för Shrek 4D. Jag tänker inte avslöja vad det är för något, då några av er som läser kommer hit och antagligen vill gå dit.

Det fanns en Simpson attraktion, vilken var spännande. En typ av animated Roller Coaster.

Väl ute vart Mikael på lite halvkasst humör. Men jag antar att hans grinighet berodde på hunger. Denna hunger stod iaf näst på "att göra listan" så vi drog och åt mexikansk mat.
(Micke kommenterar: "Jag vart snurrig som fan, samt inte ätit eller druckit något direkt. Klart man bli grinig!")
Efteråt blev det Mumien och Jurassic Park. Drygt att vänta i de långa köerna, men det var inte värt att betala dubbelt så mycket, $129, för att få ett Star pass dvs. en biljett som gör att man får gå förre alla med den vanliga $69 biljetten. Det är mer värt att lägga $79 och få ett årskort och åka dit två gånger istället.

Vi såg även två andra live förställningar Creature from the Black Lagoon och Waterworld. Utav dessa två så var helt klart Waterworld det som var mest värt att spendera tiden på. En bra show som jag tycker är ett måste att se.

I lördags vart det BBQ uppe på taket hemma hos Phille och Aspen. Vi hade köpt med oss fläskfilé, öl och något mer. Ett tips för alla därute är att börja grilla medans det är ljust ute. Belysningen var bedrövlig där uppe och man såg inte riktigt om köttet var klart eller inte. Cameron lyckades iaf bra som grillmästare och köttet blev mycket mört och gott. Efteråt stack vi ner till deras lägenhet för lite mer festande.

Under söndagen drog vi ner till Santa Monica för jag kan inte åka hem innan jag fått bada i havet. Så vi gick runt nere i Santa Monica och kollade in piren för att därefter hitta ett vettigt ställe att äta på. Till slut hittade vi ett bra ställe vid namn Barney's Beanery de hade riktigt god Beef Quesadilla och den var inte särskilt dyrt heller. Mikael blev lite hysterisk och var bara tvungen att köpa en flaska Kenyanskt öl för $6.50.
Efteråt bar det av mot stranden så att jag skulle få göra mitt efterlängtade dopp i havet. Det var av svalkande.
Höga vågor och starka undervattensströmmar är ytterligare ett sätt att beskriva havet. Man behövde inte gå långt ut innan man lät kunde dras med utav strömmarna. Ena vågen, drygt 2-3 meter hög drog ner mig undervattnet. Det var lite läskigt måste jag säga då jag bara åkte med utan att kunna göra något förutom att fortsatt hålla andan. 5 sekunder senare släppte vågen mig och jag lyckades resa mig upp.
Det var då jag träffade på en annan amerikan vid namn Jorel och han tyckte jag var modig som vågade gå ut så långt som jag gjorde. Hans var betydligt större än mig och han berättade att han vågade inte gå längre ut själv då han drogs med av strömmarna och vågorna på samma sätt som jag gjorde.
I vartfall så lever jag än och om det var så farligt som jag trodde just då när jag drogs ned undervattnet kan jag ärligt svara på att det inte var. Det var mer en rädsla för stunden än någon direkt fara.
Jag hade det trevligt medans Mikael klagade på sanden, det är den snabbaste och enklaste förklaringen av detta... Bara en lång bussresa följt av 15 minuters promenad kvar tills dess att vi klev innanför dörren till lägenheten igen.


Måndagen hände inte så mycket bortsett från att Mikael hade spelning nere på The ViperRoom. De gjorde en riktigt bra spelning och det lät extremt bra, speciellt om man tänker på antalet rep de hade innan den stora dagen.

Nästföljande avslutades med att jag, Mikael och Brian åkte ner till The Groove för att äta in på ett ställe som hette Cheesecake Factory. Där beställde jag och Brian varsin hamburgare. Det var nog den största hamburgare jag ätit. När den kom inte på tallriken var den närmare 30cm hög. Jag skojjar faktiskt inte... Med ett leende på läpparna kan jag gott säga att sannolikheten för att jag skulle gått hungrig från det stället den kvällen är inextentiell.

Idag avslutade vi min resa med en BBQ nere vid poolen med en bunte trevligt folk.
När jag ser tillbaka på min tid här så kan jag konstatera att jag har fått se många saker och träffat många nya människor som jag aldrig tidigare trott att jag skulle träffa på. Så jag är helnöjd även om jag spenderat majoriteten av min tid i Hollywood.
Den lilla sägen som finns angående att det tar flera år att uppleva hela Los Angeles är sann. Det går inte att se allt på två veckor.

Med dessa ord avslutar jag mitt gästinlägg denna sista kväll innan jag reser hem.
Tack för mig och tack för att ni orkat läsa mina långa inlägg.
/Christian

Tack!

Tack så mycket för alla gratulationer i kommentarerna, de var väldigt uppskattande!
Blev en bra men lång födelsedag. Började med frukost på sängen ifrån min gäst!
Var mycket snällt, förutom att han väckte mig tidigt :(.
Hade lektioner i skolan mellan 11am-4pm, och direkt där ifrån och gjorde 3 olika LPWs, Country, Latin samt Hard Rock.
Så jag sysselsatte mig med det tills jag hade rep med Vise klockan 6.30-8.30, där Shanna dök upp med en kladdkaka! Mycket uppskattat ifrån mig och bandet, så vi kom fram till att vi behöver fylla år mer samt ha fler backround-singers.
Efter repet gick jag och spelade en stund med Aspen, innan jag började dra mig hemåt
Eftersom jag fyllde år ville jag ut och äta, så Chris och Tom följde med mig. Resten av folket anslöt sig senare.

Vi gick till ett ställe som ligger uppe i Kodak som heter uWink.
Coolt ställe där man beställer allting ifrån datorskärmar. Du kan trixa med din beställning och sen skickas den automatiskt till kocken.
Stället hade även karaoke, och en del lät rätt bra. Större delen var så dåliga att... går nog inte ens sätta ord på det.. Fruktansvärt.
Efter vi ätit upp anslöt sig Joe, Brian, Jill, Julia, Levi samt Nick och två av hans tjejkompisar och så drog vi till en bar som heter Big Wangs.
En del firande blev det, allt i glatt humör. När baren stängde vid 02 (ja, det är rena barn-tiderna) så drog vi oss hemmåt till Nick som bor på första våningen i huset.
Där överraskade de mig med tårta och ljus vilket var riktigt roligt! Var inte beredd på det alls.

Imorgon blir det bbq, gemensam fest med Fredde (Hellvis) som fyller 30 nästa vecka, så vi kör en kombinerad fest.
Idag var jag och Chris på Universal Studios, men eftersom jag vill lägga upp en del bilder där ifrån drar vi en ny update imorgon, så inte detta inlägget blir en halv bok.
Så återigen, tack för alla kommentarerna!

Jag och Tom på uWink, där ser ni även datorskärmarna.

Tydligen en mycket god hamburgare enligt herrn på bilden.

... Ja, fråga mig inte.

Tårta!

Jag må jag leva..

Jag må jag leva ett antal tusende år!

Obligatoriska känslan som jag fick tio minuter efter tolvslaget.
"Hur känns det?!"
Tja.. som igår ungefär. Eller som om två dagar. Jösses, man börjar ju bli gammal, jag ser ju inte ens fram emot mina födelsedagar längre! :(

Hur som helst, jag är 22!!

Första gästinlägget!

Då kommer första gästinlägget ifrån Chris.
En mer utförligare beskrivning av ett par dagar får man leta efter!
Det var Odysséen, Iliaden och Chris första dagar i L.A. Dock skriver han ju inte på daktylisk hexameter.
Så varsågoda!

"Min resa började kl 03.30 för att att göra mig i ordning och packa in väskan i bilen för att därefter ge mig av mot Landvetter.
När bagaget blivit in checkat börjar den långa väntan på flyget uppe bland alla små butiker. Till slut lyfte planet mot London och själva resan var igång. Efter totalt 15 timmars restid varav nästan 11 spenderades enbart på den sista långa flygningen mellan London och Los Angeles var jag äntligen framme, äntligen fick jag kliva ut ur planet och sätta foten på amerikansk mark. Nu återstod bara immigrationskontrollen, som en del tenderar att ha problem med.

Då jag satt i tredje kabinen utav fyra hamnade jag en bra bit bak i den långa kön nere vid kontrollen. Det dröjde inte länge förräns jag fick ett gott tecken vilket kändes som en lättnad. En av säkerhetsvakterna öppnade upp banden mellan kontrolldiskarna för amerikanska och internationella invånare. Helt plötsligt var jag andre man i en andra kö.
Tog ca 1 minut från dess att jag hamna i kön tills det var min tur att bli kontrollerad utav en inspektör. Efter att han snabbt kollat på mitt pass, min flygbiljett och transferbiljett samt det gröna formuläret som jag såg till att få på flyget, även om vissa utav kabinpersonalen menade på att jag inte behövde då jag föranmält mig via Internet
Eftersom jag tidigare varit i USA och känner till att inspektörerna stämplar denna tvågånger, både i över- och underkant, och sedan häftar fast den i passet slapp jag stå bland många andra snopna flygresenärer som tvingades stå och fylla i denna vid en bänk samtidigt som de möttes av irriterade blickar från ett antal säkerhetsvakter.

I vilket fall som helst var det inga problem för mig att komma in i landet. Fick tre frågor som jag svarade ärligt på och lämnade fingeravtryck.
Tydligen har de börjat ta avtryck på alla fingrar tillskillnad från då jag var i USA senast, då räckte det med pekfingret och tummen på vardera hand.
Turen höll i sig då jag efter en väldigt kort väntan fick min resväska.
Detta var på både gott och ont eftersom jag fick sitta och vänta på att Mikael och Brian skulle komma. Satt i minst en och en halv timme i en stol på flygplatsen och vänta.

Till slut fick jag två korta och smått förvirrande samtal av Mikael som frågade var jag satt. Han såg inte mig, men jag såg honom så fick skynda mig på för att vandra ikapp honom.
Brian som fick cirkulera lite med bilen stannade till och väskan lastades i bagaget och vi ställde siktet mot lägenheten. Det tog lite tid eftersom det var rusningstid och mycket trafik ute på vägarna.

Efter att vi kommit till lägenheten slängde jag in väskan och vi begav oss ut på Hollywood Blvd.
Det första jag noterade var alla stjärnor på gatan. En av dess stjärnor behövdes det inte så mycket funderande för att lista att just denna tillhörde Michael Jackson. En skara stod och fotograferade stjärnan samtidigt som andra stod och diggade till hans musik som någon spelade upp på sin portabla stereo (Boomblaster).

Mikael visade mig vart MI låg och jag träffade ett antal av hans skolkamrater och kompisar. De skulle tydligen ta lite fotografier till någon affisch. Gissa vem som fick agera fotograf!?! Jo jag... Det gick väl sådär, bilderna blev inte de bästa men jag är inte den som klagar utan fortsatte med att fotografera dem om och om igen, tills de insåg att det blev bättre om man tog en kort på dem en och en istället för alla på en och samma gång.
Dagen avslutades för min del efter att jag och Mikael var på ett ställe bortanför skolan och åt pizza. Därefter var det dags för repning kl 9,00 pm (kl 21.00) och jag drog tillbaka till lägenheten.

Nästföljande dag spenderades till en början nere vid poolen, där jag träffade Jill och Joe för första gången. För att senare mot kvällen var det dags för Concert for Cancer där Mikael deltog i det sista bandet som skulle spela. Det bjöds på mycket bra musik från MI studenter, i ärlighetens namn hade jag inte sett att de var studenter om inte upplägget hade varit som det var. De var alla mycket bra, några bättre än andra enligt mitt tycke.



Vi drog senare hem till Joe, Brian och Jill där det hölls fest. Något annat går då inte att säga för att det fanns 60 ölburkar. Nedan får ni se ett antal av dem, observera dock att detta inte är allt.

Under lördagen var vi på bio. Vi såg District 9 inne på Chinese Theater. Helt otroligt vilket ljud det var i denna biograf.
Senare på kvällen stannade jag hemma för att sova, hade inte sovit mer än 3 timmar, medans Mikael och Joe drog ut. Jag kan inte svara på exakt var de var, men jag vet att de hade en himla bit att gå på hemvägen då de hade tagit bussen tidigare.

Söndagen var vilodag och det hände inte så mycket under denna dag bortsett från att vi tog ett kvällsdopp nere i poolen. Mikael fick helt plötsligt för sig att han skulle använda sin flytande fåtölj som en surfbräda. Så här gick det iaf..


Senare på kvällen gick vi till Subway då Joe ville köpa sig en macka och jag donuts.

Detta är vad som hänt hittills.
För de som tyckte att det var intressant att läsa min synvinkel så kommer ytterligare någon uppdatering från mig i nästa vecka.
Hälsningar Christian."

Bilder!

Då har första svenska besökaren landat i L.A.
Hämtade upp Chris igår vid LAX tillsammans med Brian som schysst ställde upp och körde.
Givetvis hamnade vi i den ytterst dryga trafiken som gjorde att det tog ett tag.
Hur som helst, vi hämtade upp honom och körde tillbaka och installerade resväskan och lite så, sen gick vi ut och tittade lite på Hollywood Blvd.
Chris fick leka fotograf när vi mötte upp Fredrik och VISE för att ta lite bilder för spelningen nere på ViperRoom som är den 24e augusti.
Efter det stack vi och åt på en pizzeria som även jag och farsan åt på. Hamnade tom på samma bord!

Efter det fick jag lämna Chris en stund för att gå till skolan.
Har så galet mycket att göra att jag vet inte hur jag skall få ihop det. Mötte upp Julia för att hjälpa henne spela in två av hennes låtar, dock han vi bara med en. Och knappt det.
Sedan bar det av att repa med Guernica inför spelningen ikväll (läs fredag).
Skall spela tre låtar på Concert for Cancer som är ute i passagen på skolan.
Tror vi är sista bandet (störst? \o/) så vi går på runt 9.00 p.m tror jag.

Fått bilderna ifrån Viper-spelningen med Joe and the Jungle nu med.
Blev många riktigt bra tyckte jag! Har ni FaceBook så kan ni gå in och titta på allihopa.
Tror Joe and the Jungle har en egen sida ni kan gå med i för att se alla.
Här får ni några smakprov bara:

Rockstjärna!..

.. är något jag inte riktigt är än. Men snart så! Och åtminstone kände man sig som en igår.

Hade spelning med Joe and the Jungle på ViperRoom, och för första gången så trivdes jag faktiskt!

Känns väl lite fel att säga så, men igår hade vi för första gången glöden liksom.

Vilket resulterade i en grymt stel nacke och rygg idag efter att ha röjt hårt på scen.

Efter spelningen hängde vi kvar på ViperRoom där vi festade med de nya hardcore-fansen, haha! Var riktigt roligt, och vi hade en professionellfotograf som vi betalt för att ta bilder, så kanske slänger upp några när vi väl får dem.

Vad har hänt annars?

Massa rep, studioinspelning och Wii-spelande.

I onsdags kom jag hem rätt sent ifån skolan, hann precis komma hem innan jag var tvungen att springa iväg för att repa med Joe and the Jungle.

Detta var mellan 19-21, så när vi kom tillbaka till Hollywood så gick jag och Joe ut och åt lite, innan jag stack till skolan för att spela in med Linus.

När väl det var klart tittade Alexander förbi och behövde bas också, så det slutade med att jag satt till klockan 01.30 och spelade in.

I torsdags repade jag med Hellvis, som nu bytt namn till Vise.

Ni kommer hitta dem på www.myspace.com/visemusic senare, när de lagt upp lite musik.

Iaf, jag repade med dem i två timmar och sedan direkt vidare till ett 3-timmars pass tillsammans med Joe och co. inför spelningen.

Så när äntligen fredagen anlände vart jag helt slut. Så dagen spenderades genom att sova, slappa, sova lunch, och senare på kvällen spela Wii och äta godis inne hos Joe och Brian, tillsammans med Tom, Jocke, Anna (Jockes flickvän) samt Jill.

Har förövrigt hittat ett sjukt nice ställe som säljer glass, eller frozen yogurt. Inte helt 100.

Jag och Joe har gått dit ett par gånger för att äta i värmen. Massa schyssta toppings har de också, Joe brukar alltid gå för godis och brownies och allt vad som finns, medans jag brukar gå på hallon, björnbär och liknande.

Riktigt gott är det iaf, så under ett besök bestämde jag mig för att ta med kameran.

Fråga mig inte vad han gör..

Lång uppdatering?

Händer ju rätt mycket saker, har dock ingen ork till att uppdatera bloggen försöker.
Försöker få tummen ur dock, men ibland om man bara vart hemma eller gått i skolan så är det ingen idé att uppdatera om tvätt (som sällan händer), matlagning eller annat som man redan skrivit om massa gånger.

Men för min egen skull, så skall jag göra en liten lista med punkter som jag skall skriva om:
- Joes tatuering
- Claude Schnell
- Spelning
- Hur allmänt mycket jag har att göra i Augusti

Som ni vet, eftersom ni antagligen läst det tidigare inlägget, så har jag varit och tatuerat mig.
Jag gjorde en karaktär ifrån ett gammalt spel som heter Curse of the Monkey Island.
Jag kom på idéen en kväll då jag pratade med Joe som fastnade för tanken också.
Han kom fram till att LeChuck skulle vara en utmärkt figur att tatuera. Han berättade ett par dagar senare att han vart och photoshopat ihop ett par olika bilder och att han ville visa mig den.
Och han gjorde ett helt klockrent jobb! Plus att den verkligen blev hans egen.
Se bild nedan.
Hur som helst så gjorde han den i söndags, och jag, som trogen vapendragare och stöd, satt och sov i en soffa. Tog ju för fan evigheter att göra den.
Den blir väldigt bra dock, och tatuerare var riktigt trevligt. Om jag själv vill göra något detaljerat senare är han nog killen jag går till.
Nu fattas det bara att jag och Joe skickar nedanstående bild till Lucas Arts för sponsorer!
Eller ett gratis spel. Eller ett svar, nåt hade ju vart kul!

LeChuck and Murray

Claude Schnell kanske ni undrar vem det är?
Jo, han var keyboardist i Dio under ett gäng år under de glada 80-talet. Han kom på melodin till Rainbow in the Freakin' Dark, som han kallar den, spelade och hjälpte till att skriva Last in Line och följande skivor.
Då frågar ni er kanske -fortfarande- varför jag skriver om honom?
JO!
Han har en gratis songwriting kurs på MI, som är öppen för alla.
Så jag var där idag, vi var en liten grupp som satt och pratade och så. Han berättade om sig själv, vi fick berätta om oss, och hela det dära "Hi, my name is Mike and I'm an alcoholic"-tramset.
Så nästa lektion så skall alla ta med något vi har skrivit, så skall resten av klassen bedöma, samt hjälpa till om man fastnat. Ungefär något sådant.
Så om jag inte hinner göra något innan, så tar jag med mig min och Jhonnys awesome låt, Apelsin.
Kanske vi kan få till en sång melodi så låtfan blir klar någongång!

Spelning med Dizzy Reed på lördag med Joe and the Jungle, nere på the ViperRoom.
Stället ligger faktiskt precis bredvid stället Joe tatuerade sig på, alltså Sunset Strip.
Hade rep tidigare ikväll, kom hem för en stund sen. Joe lyckades med bedriften att bara skriva ut vägbeskrivning vägen dit.
Och eftersom vi repade på ett ställe långt upp i San Fernando Valley, och alla var trötta musiker, så vi orkade inte läsa vägbeskrivningen baklänges.
Vilket ledde till en extra biltripp på 45min utöver de 30min det hade tagit om vi kört rätt.
Vi hamnade tom nere i Glendale.
Säger det er nåt? Precis, inte mig heller.
Efter mycket om och några nära döden ögonblick senare så var vi äntligen hemma.

Nu skall jag runda av inlägget med att säga att Augusti kanske, kanske kommer ta livet av mig.
Jag har rep och spelning med Joe och co, jag skall repa två gånger i veckan med Hellvis, Guernica som jag spelade tillsammans med på Musicbox skall ha spelning nästa helg, så då blir det rep inför det, midterms är på ingång, recordsessions med Hellvis, med Linus, med Julia och kanske någon mer.
Och på toppen av det så kommer Chris i två veckor som jag skall försöka spendera så mycket tid med som möjligt. Han kommer dock i en hektisk tid.
Samt att jag fyller år, så det lär väl bli ett mega kalas där också. Eller nåt.