Första gästinlägget!

Då kommer första gästinlägget ifrån Chris.
En mer utförligare beskrivning av ett par dagar får man leta efter!
Det var Odysséen, Iliaden och Chris första dagar i L.A. Dock skriver han ju inte på daktylisk hexameter.
Så varsågoda!

"Min resa började kl 03.30 för att att göra mig i ordning och packa in väskan i bilen för att därefter ge mig av mot Landvetter.
När bagaget blivit in checkat börjar den långa väntan på flyget uppe bland alla små butiker. Till slut lyfte planet mot London och själva resan var igång. Efter totalt 15 timmars restid varav nästan 11 spenderades enbart på den sista långa flygningen mellan London och Los Angeles var jag äntligen framme, äntligen fick jag kliva ut ur planet och sätta foten på amerikansk mark. Nu återstod bara immigrationskontrollen, som en del tenderar att ha problem med.

Då jag satt i tredje kabinen utav fyra hamnade jag en bra bit bak i den långa kön nere vid kontrollen. Det dröjde inte länge förräns jag fick ett gott tecken vilket kändes som en lättnad. En av säkerhetsvakterna öppnade upp banden mellan kontrolldiskarna för amerikanska och internationella invånare. Helt plötsligt var jag andre man i en andra kö.
Tog ca 1 minut från dess att jag hamna i kön tills det var min tur att bli kontrollerad utav en inspektör. Efter att han snabbt kollat på mitt pass, min flygbiljett och transferbiljett samt det gröna formuläret som jag såg till att få på flyget, även om vissa utav kabinpersonalen menade på att jag inte behövde då jag föranmält mig via Internet
Eftersom jag tidigare varit i USA och känner till att inspektörerna stämplar denna tvågånger, både i över- och underkant, och sedan häftar fast den i passet slapp jag stå bland många andra snopna flygresenärer som tvingades stå och fylla i denna vid en bänk samtidigt som de möttes av irriterade blickar från ett antal säkerhetsvakter.

I vilket fall som helst var det inga problem för mig att komma in i landet. Fick tre frågor som jag svarade ärligt på och lämnade fingeravtryck.
Tydligen har de börjat ta avtryck på alla fingrar tillskillnad från då jag var i USA senast, då räckte det med pekfingret och tummen på vardera hand.
Turen höll i sig då jag efter en väldigt kort väntan fick min resväska.
Detta var på både gott och ont eftersom jag fick sitta och vänta på att Mikael och Brian skulle komma. Satt i minst en och en halv timme i en stol på flygplatsen och vänta.

Till slut fick jag två korta och smått förvirrande samtal av Mikael som frågade var jag satt. Han såg inte mig, men jag såg honom så fick skynda mig på för att vandra ikapp honom.
Brian som fick cirkulera lite med bilen stannade till och väskan lastades i bagaget och vi ställde siktet mot lägenheten. Det tog lite tid eftersom det var rusningstid och mycket trafik ute på vägarna.

Efter att vi kommit till lägenheten slängde jag in väskan och vi begav oss ut på Hollywood Blvd.
Det första jag noterade var alla stjärnor på gatan. En av dess stjärnor behövdes det inte så mycket funderande för att lista att just denna tillhörde Michael Jackson. En skara stod och fotograferade stjärnan samtidigt som andra stod och diggade till hans musik som någon spelade upp på sin portabla stereo (Boomblaster).

Mikael visade mig vart MI låg och jag träffade ett antal av hans skolkamrater och kompisar. De skulle tydligen ta lite fotografier till någon affisch. Gissa vem som fick agera fotograf!?! Jo jag... Det gick väl sådär, bilderna blev inte de bästa men jag är inte den som klagar utan fortsatte med att fotografera dem om och om igen, tills de insåg att det blev bättre om man tog en kort på dem en och en istället för alla på en och samma gång.
Dagen avslutades för min del efter att jag och Mikael var på ett ställe bortanför skolan och åt pizza. Därefter var det dags för repning kl 9,00 pm (kl 21.00) och jag drog tillbaka till lägenheten.

Nästföljande dag spenderades till en början nere vid poolen, där jag träffade Jill och Joe för första gången. För att senare mot kvällen var det dags för Concert for Cancer där Mikael deltog i det sista bandet som skulle spela. Det bjöds på mycket bra musik från MI studenter, i ärlighetens namn hade jag inte sett att de var studenter om inte upplägget hade varit som det var. De var alla mycket bra, några bättre än andra enligt mitt tycke.



Vi drog senare hem till Joe, Brian och Jill där det hölls fest. Något annat går då inte att säga för att det fanns 60 ölburkar. Nedan får ni se ett antal av dem, observera dock att detta inte är allt.

Under lördagen var vi på bio. Vi såg District 9 inne på Chinese Theater. Helt otroligt vilket ljud det var i denna biograf.
Senare på kvällen stannade jag hemma för att sova, hade inte sovit mer än 3 timmar, medans Mikael och Joe drog ut. Jag kan inte svara på exakt var de var, men jag vet att de hade en himla bit att gå på hemvägen då de hade tagit bussen tidigare.

Söndagen var vilodag och det hände inte så mycket under denna dag bortsett från att vi tog ett kvällsdopp nere i poolen. Mikael fick helt plötsligt för sig att han skulle använda sin flytande fåtölj som en surfbräda. Så här gick det iaf..


Senare på kvällen gick vi till Subway då Joe ville köpa sig en macka och jag donuts.

Detta är vad som hänt hittills.
För de som tyckte att det var intressant att läsa min synvinkel så kommer ytterligare någon uppdatering från mig i nästa vecka.
Hälsningar Christian."